Minnen 4
Minnen 4
46 Vapen i Rostock
I närheten av där vår Berlinresebuss parkerade i Rostock fick jag och två elever syn på en vapenhandel, vi gick in. Bägge gossarna fick syn på några prydnadssvärd så de köpte varsitt. Men när vi skulle lämna lokalen blev det fart på expediten, han nästan flög över disken för att stoppa oss vid dörren. Hur kunde vi tro att man bara kunde gå ut på stan med svärd, givetvis skulle de emballeras, därefter var det fritt fram att gå ut.
47.SÄPO gör sig berett
Västerås och de svenska historiedagarna. Efter föredrag och tal var det dags för mig att gå upp på scenen och få ett historielärarpris, som kronprinsessan Victoria delade ut. Lite senare i en paus så reser jag mig och börjar gå mot den plats där Victoria sitter. Min kollega i publiken ser då hur några välbyggda herrar i kostym reser sig och gör sig beredda. Men jag fick gå fram till Victoria och vi småpratade lite och jag fick möjligheten att berätta att hennes Daniel, de var inte gifta då, hade varit elev på Hammargymnasiet, vilken var den skola som jag arbetade på.
48. Bryssel som blev Berlin
En klass på Hammar blir bäst i Sverige på TCO:s nutidsorientering. En final mellan min klass och tvåan från Småland anordnas i Sandviken. Nu är det inte längre en tävling mellan hela klasser utan ett lag från vardera skall mötas. Smålandslaget vann och första pris var en Brysselresa för hela klassen. Vi fick 15000:- till vad?. Hur det kom sig så blev beslutet att samla/tigga pengar så att vi kunde åka till Berlin. En mycket givande och trevlig resa, som för min del kom att bli inledningen till tolv ytterligare resor.
49.Nära en katastrof
Det kom ett brev från Kungliga Vitterhetsakademien i Stockholm., jag hade tilldelats ett pris och skulle infinna mig i Riddarhuset på angivet datum för en ceremoni. Längst ned på inbjudningskortet fanns några illavarslande ord om högtidsklädsel, vilket jag kollade med en bekant. Det var som jag befarade - frack. Jag som aldrig använt en frack ej mindre ägde en.
Så jag ringde och frågade om de inte kunde skicka priset. Jag fick ett kyligt svar att jag måste infinna mig på utsatt tid. Det var bara att hyra en frack, hyrfrackar har kardborreband på insidan i linningen så att man kan justera passformen. Taxi från hotellet till Riddarhuset så på utsatt tid och plats infann jag mig i min hyrda frack.
Vitterhetsakademien har varje år en högtidsceremoni med olika prisutdelningar och tal, framförallt till forskare, men sedan några år tillbaka även till ämneslärare på gymnasium och högskola. Så där satt jag och två ämneslärare, i andra ämnen.
Så var det vår tur att gå upp på podiet och fram till Drottning Silvia, det var då jag kände att kardborrebanden började släppa. Här gällde det att gå försiktigt med en hand vid byxlinningen. När det var min tur att gå fram till Drottningen och ta emot ett kuvert hade det lossnat ännu mer, tur att man har två händer, ta emot diplomet med vänster hand och snabbt flytta den till byxlinningen för att tacka med högerhanden. Så lugnt och värdigt, med ett bra grepp, tillbaka till min plats där Ann frågade vad som hänt.
Jag fixade det hela, Expressen och Aftonbladet fick inget scoop. Efter detta så skulle alla till Grand hotell och middag, så Ann fick kuvertet och snabbt till bussen, nu hade jag ju två lediga händer, bussresan gick bra och på Grand var det raka spåret till närmaste toalett för att dra ner byxorna och spänna om banden.
När en bekant som var mer kunnig om frackar fick höra detta så sa han att hade du inte både livrem och hängslen, det måste man ha till hyrfrackar. Alltid lär man sig något nytt, förhoppningsvis en kunskap jag inte behöver använda fler gånger.
50. Larm på Hammargymnasiets lärarrum
Under många år deltog vi i TCO:s nutidsorientering, en gång fick vi lärare ett litet ficklarm som en tändsticksask. Larmet utlöstes genom att man med hjälp av ett snöre drog ut en sprint.
Jag hade redan kollat så när vi satt där på lärarrummet och en kollega öppnade sin försändelse och funderade vad det var kunde jag inte låta bli, frestelsen blev för stor så jag sa dra där, vilket gjorde att larmet tjöt, snäll som jag är så visade jag hur man gjorde för att stänga av larmet.
51.Estnisk studentexamen
Precis som hemma musik, tal och stipendier. Problemet var att det var på estniska och jag förstod inte ett ord, så vad skulle jag göra, titta på aulan, de som pratade, de som musicerade, personalen och på studenterna, hos dem såg jag en likhet med de avgångselever som jag efter tre år som klassföreståndare nyligen sagt adjö till hemma i Sandviken. Uttrycket i ögonen, glädje blandat med visst vemod, den skoltid och enhet som klassen varit i tre år skulle upplösas. Så mina tankar gick till Sandviken och jag kände samma vemod.
52. Special Lucia
Under ett antal år när 2000-talet var ungt så lussade tre manliga historielärare för sina elever. Det blev även ett antal gånger på Bessemer efter flytten dit. Den av oss som hade sångröst och kunde sjunga blev givetvis Lucia, i vitt linne med ljuskrona. Vi andra två utan sångröst blev tärnor, även vi vitklädda med ett ljus i ena handen och en chokladask i den andra, kan man inte bjuda på skönsång så kan man bjuda på choklad.
53. Riksdagsledamot på avvägar
En gång när vi besökte Riksdagen. Eleverna var uppdelade på olika ledamöter. När vi återsamlades så berättade ena gruppen att det hade blivit strul i riksdagsdebatten, talaren som för sitt parti skulle debattera och försvara partiets motförslag var inte där.
Jag och de elever som tillhörde min grupp visste svaret till fadäsen. Under vår rundvandring i riksdagshuset ljöd ringsignalen som kallade ledamöterna till kammaren. På en elevfråga om han inte skulle gå dit när det nu ringde så svarade han att det var säkert inget viktigt och att det var trevligare att gå runt med elever. Så vi visste varför han saknades i kammaren, men hur han förklarade detta för sitt parti förtäljer inte historien.
54. Busschaufför
Tidig, tidig morgon vi, elever och lärare, skall med tre minibussar åka till Arlanda för att flyga till Berlin. På plats vid Hammar visar det sig att en chaufför mår dåligt. Vad skall vi göra? Vi får inte plats i två bussar, ingen att ringa till om ny chaufför, vänta det går inte då hade vi missat planet. Jag frågar chauffören om jag kan få nycklarna och köra, vilket det blev och så var vi iväg.
55. Panik i duscharna
Vi är i Berlin och skall snygga upp oss för operabesök. Eleverna bor i tre- bäddsrum. Några av oss som heter Adam blir snart klara. Om en halvtimme skall vi åka. Vi hör ute i korridoren hur det stökas och duschas i Eva- rummen. Så några unga Adam och en betydligt äldre, på hans förslag, skall vi springa i korridoren och ropa, vi skall åka om några minuter, vilket utlöser en viss panik i flera rum.
56. Kyrkbåt vid Leksand
På utflykt med en klass till Dalarna så stannade vi i Leksand för att ro kyrkbåt, två båtar tror jag och alla hade varsin åra. Samtliga åror skall i vattnet samtidigt och upp ur vattnet samtidigt. Om någon åra inte kommer upp samtidigt med de andras så svänger åran och roddaren åker av sittbrädan bakåt. Lite pinsamt att tre gånger hamna i knäet på eleven bakom mig. Tur att det finns snälla elever.
57. Oväntat möte
Nedkallad till Stockholm och lärarhögskolans aula för att av Hedi Fried mottaga en utmärkelse från Michael A. Frieds Stiftelse, för min undervisning om Förintelsen.
Till min förvåning var en av talarna en fd. elev. Eva skulle prata om sin doktorsavhandling om lärares förhållningssätt. Hon var en fd. Berlinresenär så i våra tal inflikade vi minnen från studietiden. Efteråt kom en lärare fram och berömde Eva, hon var den yngsta doktoranden sedan 1950-talet och hon hade nyligen disputerat, snyggt jobbat Eva. Vilken tur att jag förutom diplom fick en blomsterkvast, vilken jag snabbt räckte henne med ett försenat grattis.
46 Vapen i Rostock
I närheten av där vår Berlinresebuss parkerade i Rostock fick jag och två elever syn på en vapenhandel, vi gick in. Bägge gossarna fick syn på några prydnadssvärd så de köpte varsitt. Men när vi skulle lämna lokalen blev det fart på expediten, han nästan flög över disken för att stoppa oss vid dörren. Hur kunde vi tro att man bara kunde gå ut på stan med svärd, givetvis skulle de emballeras, därefter var det fritt fram att gå ut.
47.SÄPO gör sig berett
Västerås och de svenska historiedagarna. Efter föredrag och tal var det dags för mig att gå upp på scenen och få ett historielärarpris, som kronprinsessan Victoria delade ut. Lite senare i en paus så reser jag mig och börjar gå mot den plats där Victoria sitter. Min kollega i publiken ser då hur några välbyggda herrar i kostym reser sig och gör sig beredda. Men jag fick gå fram till Victoria och vi småpratade lite och jag fick möjligheten att berätta att hennes Daniel, de var inte gifta då, hade varit elev på Hammargymnasiet, vilken var den skola som jag arbetade på.
48. Bryssel som blev Berlin
En klass på Hammar blir bäst i Sverige på TCO:s nutidsorientering. En final mellan min klass och tvåan från Småland anordnas i Sandviken. Nu är det inte längre en tävling mellan hela klasser utan ett lag från vardera skall mötas. Smålandslaget vann och första pris var en Brysselresa för hela klassen. Vi fick 15000:- till vad?. Hur det kom sig så blev beslutet att samla/tigga pengar så att vi kunde åka till Berlin. En mycket givande och trevlig resa, som för min del kom att bli inledningen till tolv ytterligare resor.
49.Nära en katastrof
Det kom ett brev från Kungliga Vitterhetsakademien i Stockholm., jag hade tilldelats ett pris och skulle infinna mig i Riddarhuset på angivet datum för en ceremoni. Längst ned på inbjudningskortet fanns några illavarslande ord om högtidsklädsel, vilket jag kollade med en bekant. Det var som jag befarade - frack. Jag som aldrig använt en frack ej mindre ägde en.
Så jag ringde och frågade om de inte kunde skicka priset. Jag fick ett kyligt svar att jag måste infinna mig på utsatt tid. Det var bara att hyra en frack, hyrfrackar har kardborreband på insidan i linningen så att man kan justera passformen. Taxi från hotellet till Riddarhuset så på utsatt tid och plats infann jag mig i min hyrda frack.
Vitterhetsakademien har varje år en högtidsceremoni med olika prisutdelningar och tal, framförallt till forskare, men sedan några år tillbaka även till ämneslärare på gymnasium och högskola. Så där satt jag och två ämneslärare, i andra ämnen.
Så var det vår tur att gå upp på podiet och fram till Drottning Silvia, det var då jag kände att kardborrebanden började släppa. Här gällde det att gå försiktigt med en hand vid byxlinningen. När det var min tur att gå fram till Drottningen och ta emot ett kuvert hade det lossnat ännu mer, tur att man har två händer, ta emot diplomet med vänster hand och snabbt flytta den till byxlinningen för att tacka med högerhanden. Så lugnt och värdigt, med ett bra grepp, tillbaka till min plats där Ann frågade vad som hänt.
Jag fixade det hela, Expressen och Aftonbladet fick inget scoop. Efter detta så skulle alla till Grand hotell och middag, så Ann fick kuvertet och snabbt till bussen, nu hade jag ju två lediga händer, bussresan gick bra och på Grand var det raka spåret till närmaste toalett för att dra ner byxorna och spänna om banden.
När en bekant som var mer kunnig om frackar fick höra detta så sa han att hade du inte både livrem och hängslen, det måste man ha till hyrfrackar. Alltid lär man sig något nytt, förhoppningsvis en kunskap jag inte behöver använda fler gånger.
50. Larm på Hammargymnasiets lärarrum
Under många år deltog vi i TCO:s nutidsorientering, en gång fick vi lärare ett litet ficklarm som en tändsticksask. Larmet utlöstes genom att man med hjälp av ett snöre drog ut en sprint.
Jag hade redan kollat så när vi satt där på lärarrummet och en kollega öppnade sin försändelse och funderade vad det var kunde jag inte låta bli, frestelsen blev för stor så jag sa dra där, vilket gjorde att larmet tjöt, snäll som jag är så visade jag hur man gjorde för att stänga av larmet.
51.Estnisk studentexamen
Precis som hemma musik, tal och stipendier. Problemet var att det var på estniska och jag förstod inte ett ord, så vad skulle jag göra, titta på aulan, de som pratade, de som musicerade, personalen och på studenterna, hos dem såg jag en likhet med de avgångselever som jag efter tre år som klassföreståndare nyligen sagt adjö till hemma i Sandviken. Uttrycket i ögonen, glädje blandat med visst vemod, den skoltid och enhet som klassen varit i tre år skulle upplösas. Så mina tankar gick till Sandviken och jag kände samma vemod.
52. Special Lucia
Under ett antal år när 2000-talet var ungt så lussade tre manliga historielärare för sina elever. Det blev även ett antal gånger på Bessemer efter flytten dit. Den av oss som hade sångröst och kunde sjunga blev givetvis Lucia, i vitt linne med ljuskrona. Vi andra två utan sångröst blev tärnor, även vi vitklädda med ett ljus i ena handen och en chokladask i den andra, kan man inte bjuda på skönsång så kan man bjuda på choklad.
53. Riksdagsledamot på avvägar
En gång när vi besökte Riksdagen. Eleverna var uppdelade på olika ledamöter. När vi återsamlades så berättade ena gruppen att det hade blivit strul i riksdagsdebatten, talaren som för sitt parti skulle debattera och försvara partiets motförslag var inte där.
Jag och de elever som tillhörde min grupp visste svaret till fadäsen. Under vår rundvandring i riksdagshuset ljöd ringsignalen som kallade ledamöterna till kammaren. På en elevfråga om han inte skulle gå dit när det nu ringde så svarade han att det var säkert inget viktigt och att det var trevligare att gå runt med elever. Så vi visste varför han saknades i kammaren, men hur han förklarade detta för sitt parti förtäljer inte historien.
54. Busschaufför
Tidig, tidig morgon vi, elever och lärare, skall med tre minibussar åka till Arlanda för att flyga till Berlin. På plats vid Hammar visar det sig att en chaufför mår dåligt. Vad skall vi göra? Vi får inte plats i två bussar, ingen att ringa till om ny chaufför, vänta det går inte då hade vi missat planet. Jag frågar chauffören om jag kan få nycklarna och köra, vilket det blev och så var vi iväg.
55. Panik i duscharna
Vi är i Berlin och skall snygga upp oss för operabesök. Eleverna bor i tre- bäddsrum. Några av oss som heter Adam blir snart klara. Om en halvtimme skall vi åka. Vi hör ute i korridoren hur det stökas och duschas i Eva- rummen. Så några unga Adam och en betydligt äldre, på hans förslag, skall vi springa i korridoren och ropa, vi skall åka om några minuter, vilket utlöser en viss panik i flera rum.
56. Kyrkbåt vid Leksand
På utflykt med en klass till Dalarna så stannade vi i Leksand för att ro kyrkbåt, två båtar tror jag och alla hade varsin åra. Samtliga åror skall i vattnet samtidigt och upp ur vattnet samtidigt. Om någon åra inte kommer upp samtidigt med de andras så svänger åran och roddaren åker av sittbrädan bakåt. Lite pinsamt att tre gånger hamna i knäet på eleven bakom mig. Tur att det finns snälla elever.
57. Oväntat möte
Nedkallad till Stockholm och lärarhögskolans aula för att av Hedi Fried mottaga en utmärkelse från Michael A. Frieds Stiftelse, för min undervisning om Förintelsen.
Till min förvåning var en av talarna en fd. elev. Eva skulle prata om sin doktorsavhandling om lärares förhållningssätt. Hon var en fd. Berlinresenär så i våra tal inflikade vi minnen från studietiden. Efteråt kom en lärare fram och berömde Eva, hon var den yngsta doktoranden sedan 1950-talet och hon hade nyligen disputerat, snyggt jobbat Eva. Vilken tur att jag förutom diplom fick en blomsterkvast, vilken jag snabbt räckte henne med ett försenat grattis.
Trackback
